Sagan om ringen (film, 1978) är en animerad fantasyfilm som skilde sig drastiskt från senare adaptioner. Ralph Bakshi skapade något helt unikt - en experimentell tolkning av Tolkiens episka verk som fortfarande fascinerar filmälskare idag. Filmen är annorlunda, fragmentarisk och visserligen imperfekt, men därför inte mindre intressant för den som vill förstå animerad fantasyfilms historia.
En revolutionär animationsteknik
Bakshi använde rotoskopi, en teknik där verkliga skådespelare filmades och sedan ritades över för att skapa animation. Det var innovativt men också kontroversiellt, måste jag säga. Scenerna med soldater och draken blev nästan filmiska, med äkta rörelser som gjorde dem verkligen levande. Samtidigt skapade tekniken en ojämn visuell stil som inte alla gillade. Vissa scener ser fantastiska ut, andra känns halvfärdiga - det är väl lite det som är charmen också.
Två böcker pressade på två timmar
Filmen täcker huvuddelarna från The Fellowship of the Ring och The Two Towers men slutar helt utan upplösning. Mycket fick klippas bort - hela karaktärer försvann, scener förenklades drastiskt. Hobbiternas resa mot Mordor, kampen mot Sauron och Härskarringens makt finns där, men i väldigt kondenserad form. Komprimeringen var både en styrka och en svaghet - filmen flyter ofta snabbt, men berättelsen kan kännas lite körd ibland.
Helt annorlunda än Peter Jackson
Jacksons senare trilogi är live-action med massiv budget och detaljerad berättelse. Bakshis version är animerad, experimentell och mycket mer komprimerad. Jackson hyllas för perfektion. Bakshi värderas för sitt våghalsade försök att göra något helt nytt. Filmen är lämplig från omkring 11 år och spelades delvis in i Spanien vilket gav den en särskild känsla som man märker genomgående.
En kultklassiker värd att se
Trots blandade kritiker blev filmen en kultklassiker inom animation. Den nådde aldrig samma framgång som Jacksons trilogi, men filmhistorien är fattig utan den. Nu finns filmen på streamingtjänster och har upplevt en renässans de senaste åren. Filmintresserade och Tolkien-fans bör verkligen se den för att förstå hur animerad fantasyfilm utvecklades. Den visar vad en regissör kan åstadkomma med begränsad budget men obegränsat mod och kreativitet.