"Mina drömmars stad" från 1976 visar Stockholm på 1800-talet genom många olika människors ögon. Filmen följer arbetare, tjänstmän och fattiga familjer i samma arbetarkvarter. Rollistan i mina drömmars stad (film) är stor och varierad, vilket gör att vi får en autentisk bild av hur livet var då. Varje karaktär representerar en annan del av samhället. Det är därför filmen känns så verklig och spännande, eller ja, väldigt spännande.
Huvudrollerna som bär filmen
Eddie Axberg spelar Henning Nilsson, en arbetare som försöker klara sig i sitt svåra liv. Han är filmens hjärte och visar både styrka och sårbarhet. Britt-Louise Tillbom är Lotten Blom, en kvinna som kämplar för sin familj. Hon ger filmen värme och mänsklig närvaro på ett sätt som är verkligt rörande.
Kjell-Hugo Grandin spelar Ture, kallad "Tummen", som är en av grabbarna i kvarteret. Han representerar ungdomarnas hoppfullhet. Gunilla Larsson är Matilda, en karaktär som visar klassens hårdhet och sorg. Åke Wästersjö spelar Skräcken, en man med ett mörkt förflutet. Tillsammans skapar dessa skadesspelare en värld vi tror på helt och hållet.
Varför många roller spelar stor roll
Filmen använder många små roller för att visa hur arbetarkvarteren såg ut verkligen. Det är inte bara två eller tre personer som berättar historien. Istället fyller dussintals karaktärer bilden av Stockholms gator och hem. När vi ser så många olika ansikten och öden blir miljön trovärdig. Vi tror verkligen att detta var hur det var.
Regissör Ingvar Skogsberg filmade på verkliga platser i Stockholm (fantastiskt valt, måste man säga). Han hämtade skådespelare från början till slut för att visa människornas mångfald. En tjänstpiga, en drinkare, en butikschef alla får sin egen liten historia. Tillsammans bildar de en mosaik av ett helt samhälle.
Filmen i klassrum och på festival
Idag visar lärare "Mina drömmars stad" för att eleverna ska lära sig om svensk historia och filmkonst. Filmen passar utmärkt när man ska diskutera hur människor levde förut. Eleverna ser hur svårt livet var för arbetarna och förstår mer om samhällets utveckling över tid.
Filmfestivaler runt om i Sverige visar filmen regelbundet. Kulturinstitutioner använder den för att minnas klassisk svensk film. Nya generationer upptäcker den och blir fascinerade av historien. Rollistan från 1976 lever vidare och inspirerar både unga och gamla att tänka på hur vi människor hänger samman och påverkar varandra.