Lida (film) är en dokumentär från 2017 som porträtterar en åttioårig svensk kvinna i Ukraina. Regissören Anna Eborn har gjort något ovanligt här hon skildrar en familjehistoria genom tid och minnen istället för fakta och kronologi. Filmen handlar om Lida, en av världens sista personer som talar en gammal svensk dialekt från 1700-talet. Hennes historia är unik och bräcklig (och väldigt sårbar). Den håller på att försvinna tillsammans med hennes röst.
Lidas värld i Ukraina
Lida är 81 år och bor på ett äldreboende i ett döende svenskt bosättningsområde i östra Ukraina. Hon är den enda kvar som talar sitt hemlands gamla språkform från århundraden tillbaka. Filmen visar hennes vardagliga liv på hemmet, de små stunderna som inte verkar viktiga men ändå är det. Den dokumenterar också hennes och hennes lillasyster Marias minnen från Sibirien. Där tvingades de arbeta i Stalins lägr under det sovjetiska systemet. Genom dessa intimä stunder fångar filmen något större ett helt folk och dess språk som håller på att dö.
En poetisk filmupplevelse
Lida är ingen vanlig dokumentär. Anna Eborn blandar olika tidsperioder och platser för att skapa något nytt och konstnärligt. Filmen hoppar mellan nutid och minnen, nästan som tankar som dyker upp utan varning. Den låter bilder och ljud berätta istället för en berättarröst som förklarar allt. Det här gör upplevelsen mystisk och personlig. Publiken får själva sätta ihop pusselbitena. Filmen fick betyget 7,0 på IMDb och har vunnit priser på festivaler runt om i världen.
Från Gammalsvenskby till världen
Anna Eborn arbetade redan med Lida i kortfilmen Baba från 2010, där hon spelade en huvudroll. Lida startade som ett dansk-svenskt samarbete mellan bolagen Adomeit Film och Momento Film. Svenska Filminstitutet och deras danska motsvarighet stödde projektet. Inspelningen tog plats i Sankt Petersburg mellan 2014 och 2016. Filmen hade premiär i Sverige den 28 mars 2018 och är helt på svenska språket.
Lida betyder något viktigt för filmkonsten och för kulturhistorien. Den visar hur dokumentärer kan bli poesi, helt enkelt. Filmen bevarar en språklig tradition som annars hade försvunnit helt. Den berättar om en svensk diaspora som få känner till. Genom Lidas minnen blir historien om 1900-talets stora tragedier arbetslägr och återflyktning personlig och påtaglig. Filmen är ett vittnesbörd om människors motståndskraft när världen runt omkring förändras.