
Jag är nyfiken en film i blått är en svensk klassiker från 1968 som regisserades av Vilgot Sjöman. Filmen är en parallellversion till den gula varianten från året innan och följer huvudkaraktären Lena Nyman på hennes utforskande resa genom Sverige. Den spelar fortfarande roll idag för att den vågar diskutera sexualitet och samhälle på ett sätt som få filmer gjorde på den tiden (faktiskt ganska radikalt för 50+ år sedan).
En film om Sverige och sexualitet
Handlingen följer Lena när hon intervjuar vanliga svenskar och utforskar sitt samhälle genom personliga möten. Till skillnad från den gula versionen, som fokuserade på klassfrågor, handlar den blå filmen mer om relationer och sexualitet. Lena ger sig på en resa norr ut mot midnattssolen för att leta efter sin moder. Under vägen möter hon olika människor som hon fördjupar sig i samtal med och det är inte alltid bekvämt. Filmens scener utspelar sig både i Stockholm och på svenska landsbygdsvägar där allt ser helt annorlunda ut.
Kontroversiell och prisad
Regissör Vilgot Sjöman skapade filmen utan ett traditionellt manus. Istället fick skådespelarna och han tillsammans utveckla roller och scener under inspelningen, vilket var ganska experimentelt för tiden. Lena Nyman vann Guldbagge-priset för sin framstörande skesperson tolkni... ja, för sitt fantastiska skådespeleri helt enkelt. Filmerna blev världssensationer men beslagtogs eller förbjöds i många länder. I USA hölls de kvar i tullen i ett år innan en rättegång tillät deras visning. När de äntligen släpptes blev de den största publikframgången för utländsk film någonsin på den amerikanska marknaden (vilket var helt otroligt).
Svart-vit klassiker från en experimentell tid
Filmen är 110 minuter lång och inspelad i svart-vitt på 35mm. Den tillhör avant-garde-genren och använder komiska inslag tillsammans med allvarliga teman. Inspelningen genomfördes på platser runt Stockholm, bland annat på Djurgården och Östermalm. Filmen representerar 1960-talets svenska filmkurage att utmana normer och gränser utan att tänka för mycket på vad folk skulle säga. Den visar hur svenska filmskapare kunde behandla provocerande samhällsfrågor på nya och experimentella sätt, vilket gjorde att många människor blev både fascinerade och upprörda samtidigt.
AI har använts för att skapa detta innehåll. Rapportera eventuella faktafel till [email protected].