Förnuft och känsla film från 1995 är en av de bästa kostymfilmerna någonsin gjord. Regissör Ang Lee och Emma Thompson skapade något verkligt speciellt här en film som tar Jane Austens roman från 1811 och gör den levande på ett sätt som fortfarande fascinerar tittare idag. Om du älskar historiska draman är det här en film du måste se.
Två systrars helt olika väg genom kärleken
Elinor och Marianne Dashwood är motsatser. Elinor använder sitt förstånd hon tänker innan hon agerar och dömer situationer klokt. Marianne följer sin hjärta hon är vild, passionerad och säger vad hon tycker utan filter. (Helt ärligt, det är ganska svårt att inte ta parti för en av dem.)
I filmen blir denna skillnad till huvudkonflikten. Elinor älskar Edward men säger ingenting. Hon skyddar sin familj genom att vara stark och praktisk, även om det kostar. Marianne älskar Willoughby helt huvudlöst och förlorar nästan allt när han sviker henne på det mest brutalt sätt.
Båda systrarna måste navigera i 1800-talets England. Utan pengar och utan far kan de inte gifta sig med bara kärlek. De behöver ekonomisk säkerhet, punkt slut. Filmens briljans ligger i att visa hur både förnuft och känsla kan leda till smärta men också hur man behöver båda delarna för att leva ett fullständigt liv. Det är inte så svart och vitt som man kanske tror.
Varför filmen blev en klassiker
Emma Thompson skrev manuset och spelar Elinor, och hon vann en Oscar för sitt arbete. Det är inte svårt att förstå varför hennes tolkning av Elinor är subtil och genomtänkt, helt enkelt briljant. Kate Winslet som Marianne är explosiv och ung på ett verkligt sätt som gör att du tror på hennes karaktär helt.
Filmens kostym och miljöer är magnifika. Du ser England från den tiden herrensäten, damernas klänningar, det tjockaste tåget med samhällets regler överallt. Allt är noggrant gjort och det hjälper dig att förstå varför dessa kvinnor handlar som de gör, varje beslut blir mer begripligt.
Filmen vann Golden Globe för bästa dramafilm och BAFTA för bästa film. Oscar gick till Emma Thompsons manus. Idag används filmen i filmklubbar och på universitet när människor lär sig om hur man gör bra litterär adaption. Den är fortfarande relevant, kanske mer än tidigare.