Flicka med pärlörhänge är en brittisk filmklassiker från 2003 som fortfarande fängslar tittare världen över. Filmen bygger på Tracy Chevaliers roman, som i sin tur är en fiktiv tolkning av Johannes Vermeers berömda målning från 1665. Men varför betyder filmen något för oss idag? Kanske för att den visar hur film kan fånga konstens skönhet och mänskliga relationer på ett helt unikt sätt.
En fiktiv berättelse om konst och klass
I filmen spelar Scarlett Johansson tjänsteflickan Griet som får arbete i Vermeers hus i Nederländerna på 1600-talet. Hennes lugna väsen och känsla för färg gör att hon snabbt blir assistenten och senare modellen för konstnarens mest kända målning. Spänningen växer när familjen märker den hemliga relationen mellan mästaren och tjänsteflickan. Det är inte en action-film direkt, men på något sätt håller man redan från början.
Peter Webber regisserar med en visuell känsla som är nästan målarlikt. Ljuset strömmar genom husets rum och skapar guldiga partier på väggarna. Färgerna är dova och naturliga, precis som i Vermeers original. Det är genom dessa bildval som filmen berättar sin historia, inte bara genom ord.
Vad gjorde filmen till ett klassiskt verk
År 2004 fick flicka med pärlörhänge tre Oscar-nomineringar för bästa kvinnliga huvudroll, bästa fotografi och bästa musik. Scarlett Johansson levererar en nästan tyst prestations om talar genom blickar och kroppsspråk. Colin Firth som Vermeer är försiktig och sårbar på ett sätt som verkligen fungerar.
På IMDb får filmen 7,3 av 10 poäng och är tillgänglig på Netflix och Amazon Prime. Den rekommenderas fortfarande av filmkritiker och konsthistoriker. Varför? För att den visar vad en konstfilm kan vara när den skapas med respekt för både form och innehåll.
Varför filmen passar i klassrummet
Lärare använder gärna denna film när de undervisar om konst, historia och genus. Den fungerar som perfekt parallell till Vermeers målning och Chevaliers roman. Eleverna kan se målningen de lärt om på konsthistorian plötsligt komma till liv på skärmen.
Filmen väcker viktiga frågor. Hur behandlades tjänsteflickor på 1600-talet? Varför måste Griet gömma sin roll som modell? Vilken makt hade kvinnor över sin egen bild? Det är saker som många inte riktigt tänker på innan.
För vuxna filmälskare erbjuder den en möjlighet att reflektera över inspirationens hemliga vägar och den djupa klyfta som fanns mellan samhällsklasserna. Filmen tjuvstartar ingen dramatik utan låter stillheten själv bli kraftfull. Det är en påminnelse om att film kan vara konstform i sig själv.