Andarnas hus är en dansk-tysk dramafilm från 1993 som Bille August regisserade. Filmen bygger på Isabel Allendes debutroman från 1982 och följer familjen Trueba genom fyra generationer under Chiles politiska omvälvningar. Jeremy Irons, Meryl Streep, Antonio Banderas och Glenn Close spelar huvudrollerna i denna internationella storproduktion. Filmen blandar familjedrama med magisk realism på ett sätt som försöker återspegla romanens stil.
En stjärnspäckad adaption med stora förändringar
Rollbesättningen är imponerande och produktionen sträcker sig över flera länder. Hans Zimmer komponerade filmmusiken, vilket gav soundtracket en klassisk dramakvalitet. Men vägen från bok till film krävde stora beslut. Många karaktärer slogs ihop och handlingen förenklas betydligt från originalromanen (någonstans måste man ju dra gränsen).
Kritiker har påpekat att dessa ändringar minskar berättelsens djup och komplexitet. Romanens fyra generationer kräver tid att utveckla, något en film på två timmar knappast klarar av. Vissa scener och personligheter försvinner helt, vilket förändrar hur vi förstår familjen Truebas utveckling.
Varför filmen fortfarande intresserar filmälskare
Filmstudenter använder Andarnas hus för att lära sig om litteraturadaptioners utmaningar. När man filmar en komplex roman behöver man välja vad som är viktigt och vad som kan lämnas ut. Det är en balansgång mellan att vara trogen källmaterialet och att göra något som faktiskt fungerar på film.
Magisk realism är svårt att visa visuellt, och filmen försöker gestalta Claras övernaturliga förmågor genom kamera och ljussättning. De politiska händelserna från Chile skildras också genom ett internationellt perspektiv, vilket ger en annan vinkel än många andra filmer om Latinamerika. Det är inte allt dåligt.
Filmens IMDb-betyg ligger på 6,9 av 10 poäng, baserat på över 26 000 röster. Det visar att mottagandet varit blandat trots de starka skådespelarinsatserna och det ambitiösa projektet. Många uppskattar filmen för sin visuella skönhet och musik, medan andra tycker den saknar romanens känsla och magi (och de har väl inte helt fel).